Fettavskiljare skonar våra avloppssystem
Restauranger, storkök, gatukök, pizzerior, personalmatsalar, äldreboenden; listan kan göras hur lång som helst på verksamheter som bedriver livsmedelshantering och matberedning i stor skala dagligen. Bara i Stockholm kan dessa verksamheter räknas i tiotusental.
Kommunalt krav på fettavskiljare
Alla dessa verksamheter är också kopplade till vårt avloppssystem, och för att dessa inte ska bli fullständigt överbelastade av det fett som alltid följer med avloppsvattnet, finns det sedan några år tillbaka i de flesta kommuner krav på att alla fastigheter där livsmedelshantering förekommer ska ha en fettavskiljare installerad. Det rör sig alltså inte bara om kommersiella fastigheter och institutioner, utan också om flerfamiljshus med privatbostäder där en del av fastigheten används för livsmedelstillverkning, till exempel restaurangverksamhet.
Dyrt sanitärt problem med fett i avloppssystemet
Innan kravet på fettavskiljare infördes, följde det mesta av det fett som blev över från matberedning och livsmedelshantering med avloppsvattnet rätt ut i de kommunala avloppssystemen. När det flytande fettet kom ut i avloppsrören, där vattnet är kallare, kyldes det ner och stelnade. Det ansamlades också på avloppsrörens väggar i allt större mängder till dess att det oundvikligen blev stopp. När en fettklump bildas och fått härda en tid kan den bli väldigt svår att få bort, och att ständigt behöva rensa landets avloppssystem från fettansamlingar blev en dyr och omständlig affär för landets kommuner.
Rensar ut både fett och föroreningar
De flesta kommuner såg sig därför nödgade att införa krav på fettavskiljare i fastigheter där livsmedelshantering förekommer. Det sker enligt principen att fett är lättare än vatten och därför stiger uppåt om vattnet får stå stilla ett tag. Så när avloppsvattnet rinner in i fettavskiljaren hamnar det i en tank där det blir stillastående till dess att fettet stigit upp till ytan och samlats ihop. Nät vattnet renats fortsätter det ut till avloppssystemet, som därigenom avlastas betydligt. I fettavskiljaren renas dessutom vattnet från mycket smuts och föroreningar, eftersom dessa i regel är tyngre än vattnet och sjunker till tankens botten där det kan samlas upp.
Gemensamt ansvar mellan fastighetsägare och näringsidkare
Det är fastighetsägarens ansvar att se till att det finns en fettavskiljare installerad om fastigheten släpper ut mer fett än vad kommunens gränsvärde anger som tillåtet. Däremot ligger det på den enskilde näringsidkaren att se till att fettavskiljaren underhålls. De flesta verksamheter lägger ut detta på entreprenad, man anlitar ett företag som kommer ut och tömmer fettavskiljaren och servar den. En fettavskiljare kräver mycket underhåll med rensning och spolning, utöver den rutinmässiga tömningen.
En förutsättning för en fungerande civilisation
I vår moderna civilisation med allt fler människor ansamlade i städerna, är det av största vikt att avloppssystemen fungerar som de ska och inte täpps igen. Det kan få förödande konsekvenser med smittspridning och sjukdomsutbrott som följd om avloppssystemen inte hålls efter ordentligt. Genom att införa krav på fettavskiljare där livsmedelshantering och matberedning pågår, försäkrar sig kommunerna om att avloppssystemen hålls fria från fett som riskerar att täppa igen rören.
Andra inlägg
- Eljour Eskilstuna - vanliga frågor
- Experttips för elinstallationer och energieffektivitet i Falun
- Solceller Göteborg - en trygg investering?
- Vem ringer man – elektriker eller medium i Norrtälje?
- Energideklaration inför försäljning av hus
- Kontorsbelysning i Stockholm
- Välja nätverksinstallationer i Stockholm
- Värmepumpar som passar klimatet i Göteborg
- Ökat behov av laddstolpar i Stockholm
- Elektriker Norrköping - säkra ditt hus